French Impressionist Painter, 1841-1919 French painter, printmaker and sculptor. He was one of the founders and leading exponents of IMPRESSIONISM from the late 1860s, producing some of the movement's most famous images of carefree leisure. He broke with his Impressionist colleagues to exhibit at the Salon from 1878, and from c. 1884 he adopted a more linear style indebted to the Old Masters. His critical reputation has suffered from the many minor works he produced during his later years.   Related Paintings of Pierre-Auguste Renoir :. | Second Plate | Portrat Alexandre Thurneyssen als Hirtenknabe | the umbrellas | Femme au coin du poele | Camille Monet and Her son Jean in the Garden at Arenteuil |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
LAER, Pieter van
Dutch painter (b. 1592/95, Haarlem, d. 1642, Haarlem).
Andrea Soldi
Italian C1703-1771 Italian painter. George Vertue, the only source for Soldi's earliest years, described him in 1738 as a Florentine aged 'about thirty-five or rather more' who had been in England 'about two years'. He had previously been in the Middle East, where he painted some British merchants of the Levant Company who had advised him to go to London. Two three-quarter-length portraits called Thomas Sheppard (1733 and 1735-6; ex-art market, London, 1917 and 1924, see Ingamells, 1974) belong to this period. In London Soldi enjoyed considerable success in the period between 1738 and 1744; Vertue reported that he began 'above thirty portraits' between April and August 1738. He was extensively patronized by the 2nd and 3rd Dukes of Manchester (eight portraits, sold Kimbolton Castle, Cambs, 18 July 1949), the 3rd Duke of Beaufort (four portraits at Badminton House, Glos) and the 4th Viscount Fauconberg (eight portraits at Newburgh Priory, N. Yorks). The seated three-quarter-length of Isabella, Duchess of Manchester, as Diana (1738; London, Colnaghi's, 1986) and the informal full-length of Lord Fauconberg (c. 1739; Newburgh Priory, N. Yorks) exemplify his lively handling, strong colour and theatrical, Italianate imagination. In a less extravagant vein, the Duncombe Family (1741; priv. col., see Ingamells, 1974), a conversation piece of some charm, and the Self-portrait (1743; York, C.A.G.) suggest a versatile talent. Soldi's bravura contrasted with contemporary English portrait practice, then wavering between the sober manner of Kneller and a playful Rococo, and his attraction for Italianate Englishmen was obvious. He was rivalled only by Jean-Baptiste van Loo, who was in London between 1737 and 1742; both artists painted the dealer Owen McSwiny and the poet Colley Cibber about 1738. He far outclassed his Italian rivals, the Cavaliere Rusca (1696-1769), who worked in London from 1738 to 1739, and Andrea Casali, who was in London from 1741 to 1766.